Bodega Viña La Vica, Gran Canaria

Varför inte besöka en kanarisk vingård, när man är på semester på ön – en vingårdssafari? En oförglömlig upplevelse med mersmak. I kontakt med den kanariska naturen och lugnet på landsbygden.

arne@beldau.com

ARNE BELDAU

Vindistriktet Monte Lentiscal

Vingårdarna, som ligger runt Bandamas vulkankägla, hör till distriktet Monte Lentiscal. Ett vindistrikt med traditioner och som tidigare benämndes DO Monte Lentiscal. Numer sorterar området under DOGC, Denominación de Origen de Gran Canaria. Namnet har området fått efter en buske med namnet Lentisco. Tidigare utvann man ett kodliknande ämne ur busken, vilket användes till bl.a. att tillverka möbellack.

Vinfältets svarta jord består av picón

Idag hittar vi lite dryga halvdussinet aktiva vingårdar i området. De är alla belägna på en höjd över havet på mellan 300 till 500 meter. Jordmånen är typisk för området, nämligen picón. Picón är ett material som producerats i vulkanen under högt gastryck, med mycket gas (främst vatten och koldioxid) i det glödheta järn- och magnesiumrika lavamaterialet. När materialet blåser upp i atmosfären kommer gasinnehållet i materialet att utvidga sig och bildar gasfyllda kulor, som stelnar under resan tillbaka mot markytan. Där bildar de här kulorna tjocka lager av så kallad picón. Jordmånen är mycket vattengenomsläpplig. Vinrankorna få skicka rötterna djup ner för att finna vatten.

Historiskt vinmuseum. La Vica pressar sina druvor på en av de absolut äldsta bodegorna på Gran Canaria. På bodegan Plaza Perdida står en gammal antik vinpress, som användes en bra bit ända in på 1900-talet. Vinpressen är ett antal hundra år gammal, osäkert hur gammal.  I huvudsak består pressen av en stor träbalk, tillverkad av kanarisk tall. Den har en handgjord träskruv i ena ändan, som är fastsatt i en ordentlig stor sten. Den är hämtad från Arucas. Det är samma stenmaterial som domen i Arucas är byggd av. I andra ändan vilar balken över presskaret, också byggt i samma stenmaterial. Att bygga pressen någon gång under 1500- eller 1600-talet måste ha varit en ansträngande investering.

I presskaret står tunnan. Den är byggd i trä av brädlappar med någon centimeters mellanrum, som möjliggör att druvmusten kan rinna ut vid pressningen. Det är nämligen i tunnan, som man häller i druvorna. Därefter läggs ett lock över dem. Balken sänks ner och pressar på locket. Pressningen kunde skötas av bara två man, vilka höjde och sänkte pressbalken med hjälp av skruven. Det var en i jämförelse tämligen effektiv process. Alternativet var att trampa druvorna, vilket var ett tungt och tidsödande arbete, som bara utfördes av männen på gården. De, som hade möjlighet tog alltså sin druvskörd till pressen, vilken betjänade flera små vingårdar i området. Förr fanns det gått om små vingårdar i området.

Vingården La Vica. La Vica är en liten vingård belägen en liten bit från byn Los Hoyos, längs Calle Cuesta del Mondalon, som förbinder Jínamar och Tafíra. Vinmästaren är agronomen och livsmedelsingenjören Luis Delfin Molina.

Bodga Viña La Vicas entré

På frågan hur det kom sig att han, född i Madrid, fastnade på Gran Canaria med vintillverkning, så är svaret:

”Bara passion till jorden och vinodlingarna. Inget annat, svarar Luis. 

Det är också därför, som jag inte använder gifter i odlingarna. Allt klipp, även från olivträden, mals ner och går tillbaka som kompost i vinfälten”.

Vinfälten, på en höjd av nära 300 meter över havet, omfattar inte mer än 1,5 hektar svart picónjord på den östra sluttningen nedanför Bandamas vulkankon. På fälten odlas Gran Canarias druvan Listán Negro, som upptar ungefär 60% av arealen i anspråk. Den övriga arealen delas mellan Tintilla och den vita druvan Malvasía Volcánica, en druva med ursprung i Lanzarote.

Vinfälten på södra sluttningen av Bandamakraterna. I övre kanten av fältet står en allé av olivträd

Skörcdarna sedan rekordåret 2015 har vrit jämförelsevis klena. Ett normalår skördas sammanlagt runt 15.000 kilo. Kvaliteten på druvorna var däremot det här året, alltså 2020, exceptionellt bra. Vid skörden, i juli – augusti, kunde man skörda helt felfria druvor, utan angrepp av mögel, mjöldagg eller insektsangrepp. Dessutom var alla druvorna i klasarna jämnmogna. Skördearbetet görs nattetid, vendimia nocturna.

Den uråldriga vinpressen på bodegan Plaza Perdida har flera hundra år på nacken

Den uråldriga pressen med stenkaret där druvorna trampades. Musten rann ut i stenkaret framför genom ”pipen som har namnet la vica.

Därmed utnyttjas den lägre nattemperaturen för att hindra, att druvorna börjar jäsa, innan det är dags för jäsning. Arbetet sker med pannlampor. De skördade druvorna bärs den kortaste och snabbaste vägen till ett på gården iordningställt kyllager, där druvskörden ligger lagrad i en temperatur av 0 grader Cecius. 

Samarbete med modern teknik. Nästa steg är att pressa druvorna, vilket görs med modern utrustning på Plaza Perdida. En gammal tradition följs upp, men med helt ny teknik. Här möts gammalt och nytt. Två vinmästare, Santiago Robiana León (kallas Marcello), är 80 år med rötter i Plaza Perdida med ärvd kunskap sedan generationer, och Luis Delfin Molina, vinmästare på La Vica, vilka två förenar ärvd kunskap sedan generationer med agronomexamen förvärvad på universitetet La Laguna på Tenerife och livsmedelsteknisk ingenjörsexamen i Madrid. Ett samarbete, som resulterar i absoluta toppviner. Bara Plaza Perdida har hittills fått sjutton medaljer för sina viner.

Två vinmästare i samarbete. Från vänster Santiago Robiana León (kallas Marcello) och Luis Delfin Molina

Vinet framställs i noga kontrollerade processer. Man har ett eget laboratorium för analys. Där följs vinets utveckling men även druvornas mognad för att bestämma exakt tidpunkt för skörd.

Spetskompetens inom vitikultur och vinifieringsprocessen. Luis har implementerat tekniker för att kunna bedöma tillståndet på vinfälten. Det handlar om användning av fjärranalys*, så kallad remote sensing*. Med hjälp av drönare, som bär med sig en IR-kamerautrustning, scannas vinfälten av. Resultatet blir IR-foton, som analyseras med hjälp av en programvara. Med metoden får man besked om detaljer, som annars är både svåra att upptäcka i tid och då skulle kräva stora arbetsinsatser. Överflygningen av vinfältet och scanningen går kvickt att göra. Resultatet dröjer inte heller länge. Med hjälpmedlet upptäcker man inte bara olika angrepp på vinstockarna, som t.ex mögel eller mjöldagg, utan även insektsangrepp och sjukdomstillstånd. Även mognadsgraden på druvorna och uppskattningen av skördeutfallet kan bestämmas. Jorden analyseras också samtidigt och ger besked om mineraltillstånd, vattningsbehov, gödslingsbehov, om ogräs, etc.

Det här har lett till, att vinmästaren på La Vica, Luis Delfin Molina, är anlitat på alla de kanariska öarna och på fastlandet.

Medaljerat vin bland Spaniens bästa!

En av de mest prestigefulla medaljer, som en vingård kan få, är de från CIVA (Concurso Internacional de Vinos AktaVino Sumilleres de España). Deltagandet i tävlingen är inte öppet, utan endast de allra bästa vinerna kan komma i fråga. Det avser de viner, som först och främst finns med i Guia Aktavino 2017 med en poäng på mer än 90 och som samtidigt blir utvalda av comité de sumilleres att få delta i tävlingen.

I det här sällskapet hittar vi La Vicas viner. Desentidos, Tintilla Roblecriado 6 meses en barrica. Viña La Vica, Tinto Roble criado 3 meses en barrica.

*) fjärranalys, remote sensing: Med fjärranalys och remote sensing avses vetenskapen om att insamla information om avlägsna objekt eller ytor med hjälp av utrustning som bärs av t.ex drönare, flyg eller satelliter. Det kan användas aktiva eller passiva sensorer. Passiva sensorer läser av den energi som strålar ut från det objekt eller yta som studeras. IR-scanning kan vara ett exempel. Radar är exempel på en aktiv metod.

Hur stor är vinvärlden?

La Organización Internacional de la Viña y del Vino (OIV) har gjort en uppskattning av årets globala vinskördar, som inte skiljer sig mycket från föregående års volymer.

Årets siffror visar på en ökning av 1% jämfört med förra året,men är ändå under genomsnittet för tidigare år. Årsproduktionen förväntas landa på 258 miljoner hektoliter, lika med 25,8 miljarder liter eller 25,8 miljoner kubikmeter.

El director general de la OIV, Pau Roca, tolkar inte siffrorna som dåliga nyheter. Givet den globala situationen med en osäker marknad och lagersituation med ordentliga lager, så skadar det inte att skördarna varit lite lägre.

El director general de la OIV, Pau Roca Blasco

I den här situationen har Spanien, en av de stora vinländerna, ökat sin produktion med 11% till 37,5 miljoner hektoliter, mycket beroende på gynnsamma väderförhållanden under odlingssäsongen. Oaktat utfallet ligger den spanska produktionen ändå under de senaste fem årens genomsnitt. En intressant notering är också att spanska viner exporteras i ökad omfattning som ”lösvikt” (granel), alltså i tankar, både som vin och must till priser som ligger under en euro litern till främst Frankrike och England.

För de två andra stora vinproducenterna, Italien och Frankrike, minskar Italien med 1% till 47,2 miljoner hektoliter och Frankrike ökar med 4% till 43,9 miljoner hektoliter.

Tillsammans svarar de tre, Spanien, Italien och Frankrike för 128,6 miljoner hektoliter, hälften av världsproduktionen.

I övriga vinvärlden uppskattas produktionen i USA att kanske öka med 1% (till 24,7 milj hl) med en brasklapp beroende på bränderna i Napa och Sonoma. Kinas beräknas minska. För Sydamerika bedöms produktionen falla (Argentina med 17% och Chile med 13%) beroende på olika meteorologiska förhållanden, för Chile främst torka.
Australiens produktion bedöms falla med 11% medan Sydafrika kan öka med 7%.

På grund av pandemin och olika handelshinder noteras redan minskad export från de tre stora europeiska vinproducenterna. Fransk export har minskat med 21% och spansk med 7%. (Uppgift för Italien saknas).

Gran Canaria. I jämförelse med världsproduktionen och den spanska, så framstår att Gran Canarias vingårdar är tillsammans mycket små.

Det förväntade utfallet för Gran Canarias vingårdar kan uppskattas till nära 250.000 liter (2.500 hektoliter). Det utgör en andel av världsproduktionen av 0,00097%. Jämfört med den totala spanska produktionen är andelstalet 0,0079%.

Skillnaden mellan de stora industriellt välutvecklade vinproducenterna och det hantverksmässiga på de kanariska vingårdarna

De kanariska vingårdarna har trots sin litenhet ändå konkurrensfördelar, som de stora bulkvinsproducenterna saknar. De kanariska vinerna görs på druvor som inte finns någon annan stans, vilket är svårt att slå. Kanariska viner har en historia, omtalade i Shakespears verk. Den unika terroiren, den hantverksmässiga tillverkningen och de giftfria odlingsmetoderna gör vinerna unika och eftertraktade på marknaden.
En slutsats kan formuleras som att de kanariska unika vulkaniska vinerna inte själva kan skapa ett allvarligt överskott på världsmarknaden och därigenom skapa en intern priskonkurrens. Det finns alltid ett litet specifikt marknadssegment för det unika och som är berett att betala.

Una conclusión puede ser que los vinos volcánicos únicos de Canarias no pueden crear un excedente importante en el mercado mundial y, por tanto, crear una competencia de precios interna. Siempre hay un pequeño segmento de mercado específico para los únicos, y que está dispuesto a pagar

Lite statistiskt smågodis: AFI (Analistas Financieros Internacionales)
Vinsektorn svarar för en BNP av 23.700 miljoner €, 2,2% av BNP
Svarar för 427.700 direkta och indirekta arbetstillfällen (heltidsekvivalenter)
Sektorn svarar för 2,4% av sysselsättningen i Spanien
Sektorn omfattar mer än 4000 vinproducerande och tillverkande företag
Spansk vinexport 2019 översteg ett värde av 3.000 miljoner €
De årliga skatteintäkterna för spanska staten översteg 3.800 miljoner €.

Cider från Gran Canaria i världsklass.

Guldmedalj till cidermästaren Ángel Domínguez Ponce, Bodega el lagar de Valleseco.

En guldmedalj för den halvsöta Sidra semiseco espumoso och två silvermedaljer för den torra Sidra seco espumoso och en Sidra natural.
(espumoso = skummande, champagnemetod)

En guldmedalj och två silvermedaljer i internationelkonkurrens till cidermästaren Ángel Domíngez Ponce

För tionde året i rad genomfördes X Salon Internacional de les Sidres de Gala (SISGA) på det spanska fastlandet i regionen Asturien. Asturien är känt för äppelodling och för att vara den spanska ciderns hemort.
Tävlingen pågick i tre dagar, 22 – 25 oktober. Coronarestriktionerna medförde att största delen av bedömningsprocessen skedde på distans över nätet, även om allt försiggick i den asturiska staden Xixón (på spanska Gijón). Den stora skillnaden i år var att den omfattamnde folkfesten runt cidertävlingen uteblev.

I konkurrens med 72 tävlande inhemska och utländska med mer än 200 olika cider, har Bodega El lagar de Valleseco alltså kunnat triumfera med att erhålla tre medaljer, ett i guld och två i silver. Medtävlande kom från många olika hörn i världen, bland annat Mexico, U.S.A., Checkien, Lettland, Frankrike, Irland, Sydafrika,…

För de riktigt nyfikna kan vi berätta att det tävlades i olika kategorier. En kategori (med undergrupper) var cider utan kolsyra, vilket vanligtvis kallas natural. Undergrupperna är torra, halvtorra eller söta. En annan grupp är kolsyrade cidrar enligt champagnemetoden. I den här kategorin hade Ángel två vinnare, den med guldmedalj, en semiseco (=halvsöt) och en torr, som fick silvermedalj.

Från vänster silvermedaljerad Cidra natural (utan kolsyra), guldmedaljerad Sidra natural espumosa semiseco och silvermedaljerad Sidra espumoso BRUT.

Äppelodlingarnas väg till Valleseco

Kanarieöarna är inte mest känt för äpplen. Vin och möjligtvis även bananer samt annan frukt brukar komma först på listan.
Vinet kom först till öarna. Anläggningen av den första vingården på Tenerife ska ha gjorts av portugisen Fernado de Castro redan 1497. Därefter har Kanarieöarna blivit kända för vin. Stora mängder vin exporterades till England och de förmögna husen i Europa. Det kanariska vinet är omskrivet av William Shakespeare samt omnämnt i samband med rosornas krig och Platanagets dramatiska död genom dränkning i en tunna med kanariskt vin. Spåren av handeln finns hittar vi än i dag i London; Canary Wharf.

Äpplet kom i och för sig till öarna redan under första hälften av 1500-talet. Till Gran Canaria och Valleseco kom äpplet i samband med att Valleseco blev formell kommun och fick sin första borgmästare 1843. Borgmästaren, Bartolomé Sarmiento de Cárdenes, hade idéer om hur man skulle säkra och stabilisera jordarna i området mot erosion och jordskred, samt för att samtidigt göra svårbrukad mark användbar. Med stöd från provinsens civilguvernör kom man att 1858 plantera en stor mängd äppelträd i området.
Äpplet man valde var av sorten Reineta* del Canadá (fr. Reinette du Canada), en sort med franskt ursprung (första belagda beskrivningen år 1540 i Frankrike av Charles Estienne) och som kom till amerikanska kontinenten redan tidigt, troligast med hjälp av frösådd. Sorten odlades allmänt i USA och exporterades till England. Man provade även att odla sorten i England, men den kräver både varmare somrar och höstar för att mogna fullt ut.
I huvudsak odlas den ursprungliga sorten Reineta del Canadá tillsammans med la manzana francesa, med ursprung från Galicien. Båda sorterna har ett dessutom otal av varianter. En och samma variant har dessutom många olika namn i olika områden.
*) Namnhärledning: 1. Reineta = äpplenas drottningen eller 2. en avledning från uråldrig franska från rena = verdoso / grön.

Malus Domestica Reineta del Canadá pippin

Man kommer osökt att knyta an till vingården när man talar om äpplen och cider. Äppelträdgårdens skötsel, kontroll av frukten innan skörd har många likheter med vinbondens arbete.
För att göra en högklassig cider behövs äpplen som bidrar med socker, syra och tanniner. Sockret i äpplet är förutsättningen för jäsningen. Sockerhalten ligger vanligen runt 14%. Syran i äppelmusten ger inte bara bidrag till friskheten i den färdigjästa produkten, utan har en även konserverande inverkan och skyddar musten och cidern både mot angrepp och att den kan behålla en frisk färg. Bitterämnena, tanninerna, fungerar i musten som ett klarningsmedel, som bl.a. medverkar till fällning av albuminer, rester från jäsningen,men ger ockå cidern en kropp. Det finns en tumregel för inblandningen av söt, sura och beska äpplen i processen, 50% söta äpplen, 30% syrliga äpplen och 20 procent äpplen med beska.

Dryga 700 äppelträd som gödslas med naturgödsel

La Fiesta de la Manzana de Valleseco

Vad vore Spanien och Kanarieöarna utan fiestas? Varje tillfälle till fest, lika med högtid, förhöjer livskvaliteten, och det tar man fasta på. Därför har man under året, inte bara i Valleseco, ett antal olika fiestor, som samlar befolkningen och bryter vardagen. En av dessa är, förutom la Fiesta de Manzanas, la Fiesta del Asado del Cochino, vilket inte är det samma som turister kopplar ihop med grisfest. Vid det här tillfället iordningställs en paella gjord på 600 kilo ris med griskött.
Den sista fiestan i Valleseco innan coronan var en ost- och vinmässa. Den ägde rum under helgen den 7-8 mars i våras. Då provades även ortens cider. Stor folkfest.

Luís Delfín Molína, önolog, vinmakare på många vingårdar häller upp cider

Luís Delfín Molína tillsammans med cidermakarna på ost-och vinmässan

Ost – och vinmässa är en folkfest

Sedan många år tillbaka har man i Valleseco firat las Fiestas de la Encarnación, vilket går av stapeln första helgen i oktober och är till Vallesecos skyddshelgon la Virgen de la Encarnación. En fiesta med traditionella inslag med huvudpunkten en procession med la Virgen de Valleseco. Sedan 1974 installerades ett nytt element i fiestan, nämligen la fiesta de la manzana, som sedan dess firas tillsammans med la Fiesta de la Encarnación. Därav las fiestas de la Encarnación y la Manzana de Valleseco.

Det läggs ner stort arbete på affischeringen

Vi ska ha i minnet, att för kanarierna är himmel och jord nära förbundna. Därför innehåller programmet för fiestan även en stor fest och tävling med bedömning av boskap. Det inkluderar hästar, kor, tjurar, getter, får och fjäderfä, som bedöms och avslutas med prisutdelning. Man hade förra året avsatt en sammanlagd prissumma på 6.000 €. Runt 350 kreatur ställs ut under fiestan.
Dessutom genomförs en paraderingen med olika jordbruksprudukter, vilket också är ett sätt att tacka de högre makterna för en god skörd. Här ingår även äpplen, vilka också är med i en tävling om de största äpplena.

Till sång, dans och musik serveras stora mängder av ortens cider.

Bodega el lagar de Valleseco – från äpple till guldmedaljerad cider

Ángel Domíngez Ponces bodega ligger i den gröna dalen med namnet Valleseco, den torra dalen, på den centrala norra, lite mer nederbördsrika och gröna, delen av Gran Canaria. Höjd över havet lite dryga 1000 meter.

Valleseco är verkligen äppelriket med uppskattningsvis 15.000 äppelträd, vilka de flesta har blivit självsådda (sk.pippin), och på så sätt spridit sig efter planteringen av de första träden i mitten på 1800-talet. Det har också resulterat i en bredd av varianter av den ursprungliga äppelsorten, Reineta de Canadá. Kärt barn har många namn. Det gäller även äpplen. Ett annat namn för Reineta är Manzana francesa.

La Reineta Canadá blanca.

Ángel använder de två huvudvarianterna Reineta Canadá gris och Reineta Canadá blanca. Gården har runt 700 äppelträd, som kräver vård och ömhet, och mycket arbete. Äppelåret innehåller många olika moment. Skördearbetet är bara ett, och pågår under cirka en månad, mellan 15 september till 15 oktober. Beskärningen av träden är ett årligt obligatorium. Under året behövs emellanåt även bevattning för att frukten ska få rätt halt av fruktsaft. Skördarna varierar från år till år, beroende på väder. Torka och kyla inverkar menligt på skörden, men torkan kan hanteras med bevattning. Kylan kan man inte göra något åt.
Årets skörd blev räknat i kilo lite mindre än normalt, men med mycket god kvalitet.

Ángel & Co, los dos cosechores. Äppelplockning och samtidigt lite ansning av träden.

Ledstjärnan är en giftfri äppelodling. Ingen tillförsel av kemiska bekämpningsmedel.
– ”en toda línea desde el campo a la botella es natura, ecológico u orgánico” förklarar Ángel.
Träden gödslas med naturgödsel från getter, vilket det finns gott om i grannskapet. Tidigare hade Ángel själv också getter, vilka betade runt träden. Men inte längre. Även pressresterna används som naturgödsel, vilket bidrar med organiskt liv och en god giva av kväve.

Efter att äppelsaften pressas ut återstår pressresterna, vilket används som organiskt gödsel.

Från äppelmusten till Cider

I mångt och mycket liknar framställning av cider den av vin. Äpplena skördas först när de har rätt sockerhalt, för alkoholen, och har rätt syra och beska för kropp och hållbarhet. Ángel skördar på sin finca, Osorio, normalt 4.000 kg äpplen på sina 700 äppelträd. Det renderar i slutändan i cirka 2.000 liter cider på runt 2.500 flaskor på ett år.

Äpplena, till skillnad från druvorna, kommer inte att stammas av eller macereras. Utan äpplena går in i en sönderdelningsprocess och därefter direkt i pressen, där äppeljuicen samlas för sedan vidare transport in i jäsprocessen.

Arbetet på gården är helt hantverksmässigt (artesenal), med möjligen undantaget av att pressningen sker med en effektiv hydralisk nyinstallerad press. Det blir i vilket fall som helst ett drygt arbete vid pressen som fylls på nära 30 gånger och töms lika ofta. Pressen fylls normalt med 100 till 150 kilo krossade äpplen till varje pressning. Annars är det handarbete enligt gamla traditioner som gäller.

Den hydraliska pressen är en effektiv och arbetsbesparande investyering

Ángel beskriver pressen för teamet från Televisión Canaria

Den giftfria och ekologiska äppeljuicen jäses med den naturliga jästen som följer med från gården, vilket slutligen ger cidern den terroir-typiska identiteten. Jäsprocessen sker i rostfria tankar under 10 till 15 dygn. Därefter får den jästa musten vila i en syrefri miljö under en längre tid för att mogna till.
Men vi ska komma ihåg att det framställs två linjer av cider; den ena kolsyrefri naturell cider och den andra så kallad espumoso med champagnemetod. I båda fallen är musten ofiltrerad och utan främmande tillsatser.
Ángel poängterar: -todo ecológico.

Den guldmedaljerade sidra espumoso och silvermedaljören sidra natural

La sidra espumoso framställs enligt gammal så kallad champagnemetod, método tradiciónal. Det innebär mycket arbete, eftersom man skapar en andra jäsning av cidern, och den sker i flaskan genom att man har tillsatt lite socker. Därefter korkas flaskan med vanlig ”öl-kapsyl” (kronkapsyl), och flaskan får sedan stå med halsen nedåt till dess att jäsningen är klar. Under tiden har man dagligen vridit varje flaska ett kvarts varv. Jästfällningen samlas slutligen i halsen och tas bort genom att frysa halsen. Flaskan öppnas och satsen tas ut och därefter korkas flaskan med champagnekorken.

Flaskorna står med halsen ner under andra jäsningen

Det går inte att hälla upp cider hur som helst. Här gäller, precis som Asturien, ”una manera servir”. Den okolsyrade cidern ska hällas från hög höjd i glaset. Flaska ska vara högt över huivudet i höger hand och strålen ska ner i glaset i vänster hand.
Även den skummande produkten kan rekommenderas som aperitif.

Önologen och vinmästaren Luis Delfin Molina visar hur man häller upp cider

Guldmedaljeringen och de två silverfmedaljerna blev en stor nyhet på Gran Canaria. Media sprang ner bodegan under flera dagar. Även Televisión CANARIA gjorde ett 4:35 minuters inslag, som ligger på Youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=IeUAZQ0vb08

Brindamos en la sidra de Vallesecco de Gran Canaria. Muchas gracias cordiales a Ángel por la paciencia con la entrevista.

Årets vinskörd på Gran Canaria något större jämfört med 2019

Det är dags att plocka.

Skördearbetet började den 11 juli och har i princip avslutats redan 8 oktober med ett skörderesultat på 332.695 kilo druvor. De röda druvorna utgjorde 61% av totala skörden.
Skördeutfallen varierar från år till år. Årets ökning med cirka 11% kan jämföras med rekordskörden 2015 på 573.290 kilo, alltså 240.595 kilo mer än i år.
De tidigaste skördarna gjordes i San Bartolomé de Tirajana redan i andra veckan på juli. I slutet på augusti kom skördearbetet igång på de högre belägna vingårdarna i t.ex. Valsequillo och sist under september och oktober i de högst belägna områdena i San Mateo och toppen av ön.

Det är ett tufft arbete med att plocka druvor.

Uppgifterna är insamlade av el Consejo Regulador de Denominación Origen Protegida de Gran Canaria, vilket är den myndighet som kontrollerar och reglerar efter det reglemente som styr vingårdarnas arbete med inte bara vintillverkningen, utan hela kedjan från plantering, skötsel, skörd till buteljering. Därför vet vi de exakta skördeuttagen på varje enskild vingård. I år är 94 vingårdar inkluderade med DOGC.

Listán Negro.

Den mest odlade druvan är Listán Negro, som svarade för 44,5% av den totala produktionen. Nummer två är naturligtvis Listán Blanco. Sist på prispallen hittar vi druvor som Bastardo Blanco (0,28%), Malvasía Aromatica (0,18%) och Pedro Ximénes (0,14%).
Nu är det bara att vänta på de första flaskorna med årets vin.

Plockat och färdigt för vintervila. Senare kommer rankorna att beskäras inför start av nästa säsong.

La bodega Las Tirajans

Bodega Las Tirajanas

– hur du hittar själv
Varför inte besöka en kanarisk vingård, när man är på semester på ön – en vingårdssafari? En oförglömlig upplevelse med mersmak. I kontakt med den kanariska naturen och lugnet på landsbygden. Här får du ett tips om hur du enkelt tar dig själv till vingården och provsmakar ett kanariskt vin. Samtidigt passar du på att njuta av lugnet i kommunhuvudstaden San Bartolomé, el pueblo Tunte.

Bodega Las Tirajanas formerades 1999 av en krets av 16 vingårdsägare på ön som ett privat jordbrukskooperativ, S.A.T., Societé Agrícola en Transición. För drivkraften stod vinmästaren Uwe Heupel, som med entusiasm och övertalningsförmåga lyckades på kort tid samla de sexton familjerna och deras småjordbruk bakom satsningen.

– Det var många av den äldre generationen som kände sådan bundenhet och kärlek till vinodlingarna på ön. Det var förutsättningen för en snabb start av projektet Las Tirajanas, säger Uwe Heupel och fortsätter;

– Första produktionen var bara 2000 liter vitt vin. I dag producerar vi långt mer än 100.000 liter vin, både röda och vita viner.

Vinmästaren Uwe Heupel arbetar med preparering av jästank.

Mycket arbete har under åren lagts ner på att vinfälten ska ha de vinstockar som passar bäst för jordarna och lägena. Därmed har man lyckats med att skapa de viner man vill ha. Samtliga druvsorter är de kanariska endemiska sorterna.

Uwe Heupel berättar att han själv är uppvuxen på en vingård i Pfalz, ett av Tysklands viktigaste vinområden. Han har alltså vingårdskunnandet med sig från ”modersmjölken”..

Efter examina i Tyskland kom han att arbeta på ett tyskt vinföretag som 1998 fick ett arbetsuppdrag för en vingård på Gran Canaria. Sedan dess är han kvar på ön.

I dag utgörs ägarkretsen fortfarande av 16 små familjejordbruk spridda runt om på ön. Några har sedan starten lämnat och andra har kommit till Druvorna till vinproduktionen skördas på de här vinodlingarna, vilket innebär mycket transportarbete. Allt plockningsarbete och sortering är manuellt. I genomsnitt har ägarna en jordlott som är runt en hektar.

Vinskörden körs sedan till bodegan i San Bartolomé, där vinframställningsprocessen börjar med att pressa fram druvsaften, som sedan ska jäsas. Jäsningen sker i stora ståltankar, depositos, under sträng kontroll av temperatur. Jäsningen varar normalt inte mer än några veckor, till dess att druvsockret har blivit alkohol. I torra viner är den slutliga restsockerhalten högst något gram per liter vin. I de halvsöta eller söta har man avbrutit jäsningsprocessen vid en lämplig nivå av restsocker, för att få den önskade sötman i produkterna. för att få den önskade sötman i produkterna.

Nogrann kontroll av temperaturen i ”medoc-processen”. Innebär här tre veckor crio-fermentación-maceracíón. Kalljäsning med skal.

Skördetiden sträcker sig normalt från mitten av juli till mitten av oktober beroende på hur växtsäsongens väder varit. Skörden påbörjas med de vita druvorna i Barranco de Tirajana, en ravin som sträcker sig hela vägen från San Bartolomé österut förbi Santa Lucía och hela vägen ner till kusten och Vecindario. De vita druvorna, vilka utgörs av de endemiska *) sorterna malvasía, marmajuelo, verdello, svarar för 80% av skördad volym vita druvor, mognar tidigt och skördas normalt i mitten av juli. Den tidiga mognaden beror på att klimatet är betydligt varmare i barrancon än uppe i bergen, beroende främst på höjden över havet. Längre upp på ön, i bergen och ofta över 1000 meters höjd är det kallare, och där mognar det senare. Det är främst de röda druvorna, listán negro, vijariego negro, castellana, som odlas på högre höjd. De skördas normalt fram till början av oktober. I år är skörden försenad, inte bara på Gran Canaria utan på alla öarna, på grund av den extremt kalla vintern, våren och försommaren.

De sista skördarna tas i bergen ovanför Vega de San Mateo, på hög höjd, över 1000 meter, och kommer att kunna vara bärgade i början på november.

Årets skörd. Man förväntas kunna bärga 130.000 kilo druvor i år, hälften röda och andra hälften vita. Till dags dato är ännu bara de vita skördade. Kvaliteten på skörden ser ut att vara genomgående bästa tänkbara. De vita druvornas arom, mognad, syra och sockerhalt är på topp. En gynnsam sommar är orsaken till detta. Ingen calima **) och en temperaturdifferens mellan dag och natt på inte mer än tio grader.

De vita druvorna skördas under natten för att dra nytta av nattkylan. Arbetet pågår under tjugo nätter med hjälp av i runda tal tio plockare. Arbetet påbörjar runt 21 på kvällen och pågår till runt åtta, då dagsljuset återkommer och innan temperaturen ökar. Under natten har man en temperatur på 15 – 17 grader. Dagstemperaturen tillåter inte plockning på dagtid. Verktygen i skördearbetet är sekatör och pannlampa. Skörden transporteras därefter skyndsamt till bodegan där de avstjälkas och druvmusten fylls på kylda ståltankar. Hanteringen är till för att druvorna inte ska börja vildjäsa.

Den totala skörden förra året, 2017, gav 150.000 kilo. Hyggligt normalt skördeår. Däremot var 2016 ett svårt år för vingårdarna i allmänhet och på alla öarna. Orsaken var kyla. Det ser ut att finnas en tendens till kallare klimat. Skörden för Las Tirajanas blev då bara 70.000 kilo druvor det året.

Terroir och vulkaniska viner. Begreppet terroir avser inte bara jorden utan sammanfattar alla naturliga faktorer som påverkar vinrankan och vingården. Det innefattar bl.a. de specifika vulkaniska jordmånerna, mirkroklimat, vattenföring, betingelser för mikroorganismer (t.ex jästsvampar, men även mögel, mjöldagg, etc) och skadedjur.

 

De vulkaniska materialet, som utgör jordmånen på vinodlingarna i kombination med det kanariska klimatförhållandena, skapar de unika vulkaniska kanariska vinerna. Öarna är ständigt utsatta för vindar, vilka under dagen torkar upp den dagg som faller ut under natten. Därmed blir miljön för torr för att svamp- och mögelangrepp ska få riktigt fotfäste och bli en plåga.

Giftfria odlingar ger giftfria kanariska viner. De specifika klimatförhållandena gör att angrepp av mjöldagg och insekter är sällsynta på Kanarieöarna. Därför förekommer inte heller användning av gifter, som herbicider eller fungicider, vilket annars är flitigt använt i den globala vinindustrin, att användas av de kanariska vingårdarna.

Las Tirajanas sortiment består av nio viner, fyra vita, tre röda och en rosé samt en crianza i toppsortimentet. Crianzan har legat på ekfat i ett år och sedan lagrats på flaska i ytterligare ett år. Det är bara under gynnsamma år som man gör en crianza och då i begränsade mängder.

Det finns möjlighet att prova igenom hela sortimentet. Men kanske inte på en gång.

Bodegans crianza är deras topp-produkt. Ett år på fat och sedan ett år i flaska för mogning. Kan lagras i flera år.

Jäsning av ett rött vin. Under lagringen i ekfat utsätts ligninet i ekveden för en mikrooxidationsprocess, vilket leder till vanilin, som just ger vaniljtonerna i vinet

Egen utflykt med buss till bodegan Las Tirajanas. Planera din egen utflykt till bodega Las Tirajanas. Om du inte har egen bil så finns det två enkla och säkra sätt att komma dit.

Om vi börjar med taxi. Det kostar bara 34€ (en väg) för 7 personer i en stortaxi. Priset är marginellt högre från San Agustin eller Faro de Mas Palomas. Alternativet med mersmak är med öns busstrafik, Global (Guagua Global), och linje 18. Den utgår från Faro de Maspalomas med tre turer **) på förmiddagen till San Bartolomé. Passerar Plaza Hiero och San Fernando (rondellen till Avenida de Gáldar). Enkel resa per person bara 2,75€.

Bussturen tar inte mycket mer än dryga halvtimmen. Den bjuder på en fantastisk upplevelse av den storslagna naturen under hela vägen upp till San Bartolomé. På halva vägen passeras den lilla staden Fataga, värd ett eget besök.

Det här är bussen till San Bartolomé. Den startar från Faro de Maspalomas in till Playa del Inglés vis Plaza Hierro. Sedan vidare till San Fernando och därefter upp i bergen. Ta en taxi till hållplatsen: La parada de Guagua en avenida de Gáldar en San Fernando

Las Tirajanas erbjuder en rundtur i bodegan, bland ekfat och ståltankar och vintillverkningens hemligheter förklaras. Sist men inte minst provas ett antal av bodegans viner. Öppettiderna är 10:00 alla dagar och stänger vardagar 16:00, lördagar och söndagar kl 14:00. Passa på och ät en kanarisk måltid på La Cueva längs huvudgatan.

En reunion av gamla studiekamrater, som tyckte att ett besök på bodegan i San Bartolomé med provning av vin var en bra idé. De är nu stationerade i Madrid, Barcelona, Valencia och från Las Palmas. De har pluggat medicin.

San Bartolomé är huvudstaden i den stora kommunen San Bartolomé, dit Playa del Inglés, San Agustin och Maspalomas hör. Den ligger skönt inbäddad med höga berg på ena sidan och fri utsikt längs barranco de Tirajana, ner över Santa Lucía och ut över havet. Sevärdheterna i staden finns det ingen brist på. Pittoresk arkitektur, typisk gammal kanarisk stil. Både längs huvudgatan, la Tamarán, och bland de trånga gränderna. En stadsvandring utan kamera är meningslös.

Vilka sevärdheter kan rekommenderas? Ett besök på stadens museum (Museo etnográfico, alldeles bakom kyrkan) erbjuder en skönhetsupplevelse. Muséet är inrymt i en gammal byggnad, som senast beboddes av stadens läkare, som också hade sin mottagning där för många år sedan. Atriumträdgården är typisk kanarisk, med ett stort apelsinträd. (Tips: börjar blomma och dofta vid årsskiftet).

En ytterligare rekommendation är ett besök hos stadens barberare. En institution sedan början 1950-talet Det torde inte finnas många barberías där man får både rakning och hårklippning med den typiska barberarkniven. Som sig bör har Manuel López Pérez, nu 84 år, salongen fullt utrustad med de typiska fågelburarna med kanariefåglar.

Manuel López i sin barberstuga. Ligger längs huvudgatan.

* Med endemisk avses här att vinrankorna på de kanariska öarna är genetiskt speciella och finns bara här och ingen annan stans. Större delen av dåde växter och djur på ön är endemiska.

** Calima är ett väderfenomen som uppträder på öarna, och som emanerar från Sahara. Het luft med ett högt innehåll av mineraldamm transporteras med vindarna över öarna och ända bort mot Sydamerika.

*** www.guaguasglobal.com/pdflineas/linea18.pdf

http://www.dagnatt.com/manadensvin/2018/18Nov.Las_Tirajanas.php

Vinskörden på bodega la Higuera Mayor

På grund av den extremt kalla vintern, våren och försommaren på de kanariska öarna, så har skörden försenats med upp till fyra veckor. Skörden av de blå druvorna på Higuera Mayor den 13 oktober spikades dagen innan, alltså den 12. Det gäller att druvorna har rätt mognadsgrad och rätt sockerhalt. Arbetsstyrkan visste att det måste ske någon gång runt den 13, en beslutet tas efter den sista mätninge och bedömningen av druvorna.
Vädret spelar också in. Helst inget regn. Men den risken brukar vara liten. På skördedagen hade det varit regnfrit sedan februari. (regnet kom torsdagen den 25 och medförde ett tio-sidigt reportage i La Provincia den 26)

Arbetsdagen börjar när solen går upp. Långa skuggor, svalt i luften. Men det ändrar sig vartefter dagen går.

Arbetslaget utgörs av runt fyrtio händer. Allt ska vara inne på bodegan innan solen går ner. Marken mellan raderna, los calles, behandlas mekaniskt för att hålla ogräset kort. Ingen kemi på den här gården.
Giftfri odling innebär att kamrater som spindlar och getingar bosätter sig bland vinrankorna. Både spindlar och getingar är ”ruggiga” rovdjur. Speciellt getingar fångar allehanda skadeinsekter, vilka de jagar under dagtid.

Man får se upp så man inte stör getingarna när man plockar. Annars är de fredliga. De bygger sin bon direkt på en kvist i det fria.

Bland plockarna i år;

Men även Anders, som driver Taste Mecon i Arguineguin. Där hittar också vinerna från ön, t.ex Higuera Mayor

I bästa fall ser en druvklase ut så här. Rena bär, några torkade, men inga angripna. I samband med plockningen rensas klasarna från allt dåligt som inte ska med. Allt är handplockat!

Det som inte klarar kvalitetskontrollen vid plockningen klipps helt sonika av.

Men! En del klasar har rena rama russinen på kvistarna. De har torkat och kvar blir mycket söta russin. De åker med i skörden och fungerar som ”amarone” i processen. Det ökar kvaliteten på vinet högst avsevärt.

En del klasar verkar vara avätna. Och det är precis vad som hänt. En av kamraterna på gården. los lagartos, de endemiska leguanerna, äro sällsynt förtjusta i druvor. I rättvisans namn ska här nämnas att även koltrasten och kaninerna gör besök i ”fruktdisken”.

När solen åter står lågt lastas druvskörden av på bodegan för omedelbar hantering i pressen. Saften, el zumo, pumpas in i de stora rostfria tankarna och förvaras där tillsammans med skal och kärnor i en temperatur av inte över 10 grader under några veckor. Så kallad criomaceración.

Bilden ovan visar hur det ser ut strax innan allt är klart med pressningen. Alla stamrester återanvänds som kompost i vinfälten.

Den 20 november åker vi på besök till vingården La Vica för provsmakning av medaljerade viner. Därefter middag med utsikt över en underbar barranco.

Skörd av vita druvor i Las Vegas på vingården Mogarén den 9 oktober

Druvskörden är ordentligt försenad i år 2018. Orsaken är en extremt kall vinter, vår och försommar. Det innebär förenade skördar med 3 till 4 veckor.
På de lägre altituderna, t.ex. för vingårdarna runt foten av Bandama (Los Hoyos) så kunde skörden tas i andra hälften av juli. På de höga höjderna förväntas skörden avslutas i november.

Tisdagen den 9 oktober bestämde man att skörda de vita druvorna på Mogarén. Det gällde en mindre mängd. Fältet ligger på en altitud av 560 meter. Sockerhalten hade mätts på druvorna kvällen innan. Allt var förberett.

Miguel börjar plocka i raderna (calles)

All plockning sker för hand. Sortering sker i samband med plockningen, så att druvor som har några fel plockas ur klasarna

Det har under sommaren varit normala sommartemperaturer. Dock ingen nederbörd och vinstockarna har inte fått extra vatten. Det leder till att det finns en hel del russin i klasarna. Dessa har en relativt hög sockerhalt och det lovar gott inför jäsningen. Ut i spetsen på klasen är druvorna avätna. Ett verk av leguanerna, lagartos, de endemiska stora fruktätande ödlorna.

Vinskörd är ett tufft kroppsarbete. Sombrero bör bäras för att skydda huvudet i solen och värmen. Drick mycket vatten!

Moscateldruvan har en sällsynt god arom

Färdigplockat för tillfället. Kort transport till bodegans svala grotta.

Bodega Mogarén de Las Vegas de Valsequillo

Upplev Gran Canarias vingårdar
http://www.dagnatt.com/manadensvin/2017/17Nov.Bodega_Mogaren.php
Kvalitetsviner från bodega Mogarén

Vinkällaren är urhuggen som en grotta i berget

Varför inte besöka en kanarisk vingård när man är på semester på ön. En vingårdssafari. En oförglömlig upplevelse med mersmak. I kontakt med den kanariska naturen och lugnet på landsbygden.

Trenden går mot kvalitetsviner. Det är här som de små kanariska vingårdarna passar in. Öarna har en vintradition sedan slutet av 1400-talet. Under 1500-talet och till mitten av 1600-talet var de kanariska vinerna helt dominerande i de europeiska stormänshusen och kungahusen. En dryck för de rika. Exportintäkterna för de kanariska vinbönderna var enorma. Men alla sagor har ett slut. Dels genom engelska merkantila intressen kom vinindustrin att deklinera och dels kom politiska konflikter och krig att sätta stopp för en blomstrande industri.
Vinindustrin kom på fötter igen först under de sista åren av 1900-talet. Man tog upp vinodlingarna igen och investerade i tekniker som garanterade kontroll av vinifikationsprocesserna. Dessutom lade man vinn om att bevara de unika druvorna på öarna. De kanariska druvsorterna finns bara på de kanariska öarna och benämns därför endemiska. Det tillsammans med ett unikt klimat, unika jordarter och unika druvor ger unika viner. Begreppet terroir får därmed ett tydligt ansikte. Kanariska viner framställs också bekämpningsmedel.

Havsbotten som lyfts upp till 900 meter över havet. Typiskt är lavakuddarna. Ger vingården en unik jordmån, en del av terroiren.

Unika druvor. De unika kanariska druvorna har en särskild historia. Medan de Europeiska vingårdarna ödelades runt 1870-talet av vinlusen (phylloxera vastatrix), så fann lusen ingen väg till Kanarieöarna.

Fram till idag har de kanariska vingårdarna och myndigheterna lagt ner mycket energi på att katalogisera och skydda vindruvorna. Vid Universidad de La Laguna, ULL (www.ull.es), har man genom genetisk bestämning identifierat ett 25-tal sorter med ännu fler varianter, spridda över öarna. Varje ö har haft sina speciella sorter, vilka bevarats genom att rörligheten mellan öarna över tiden inte varit särskilt stor.
Dessutom har man skapat stränga regler för hur ett kanariskt vin ska vara, hur de ska produceras och hur det ska odlas. Detta regleras genom indelning av olika vindistrikt, DO-områden. Gran Canaria har ett eget vindistrikt, DOGC, Denominación de Origén de Gran Canaria. Ett 70-tal vingårdar på ön sorterar under DOGC.

Femtonåriga kanariska vinstockar kort efter skörd. Miguel Martel visar hur de ska beskäras.

Vad skiljer ett kvalitetsvin från ett industrivin? Helt kort: Ett kvalitetsvin ska i alla fall kunna spåras med avseende på odlingsställe, vingård, jordmån, druvsort och vinifikationsprocess. På Gran Canaria framställs bara kvalitetsviner enligt DOGC. Alla druvor handplockas. Alla år är olika. Dessutom använder sig inte kanariska vinbönder av vare sig herbicider eller pesticider. Så även på Mogarén.

Miguel och Segundo Martel, vingårdsägarna, använder sig av ekologiska metoder. Allt växtmaterial vänds ner mellan raderna.

De industriella vinerna har ett ofta dunkelt ursprung. Druvskörden sker med maskiner, eftersom vinodlingarna är utbredda på enorma arealer. Dessutom så får de stora vingårdsjättarna enligt EU-lag tillsätta 63 olika ämnen som inte behöver deklareras. De allra flesta vinerna från Europa och USA innehåller glyfosat (Round-Up) i varierande mängder. Till skillnad från kvalitetsviner så varierar inte årgångarna i industrivinerna nämnvärt. Det beror på att de naturliga orsakerna till variationer mellan åren trollas bort i kemilabbet.

Bodega Mogarén är belägen i Las Vegas de Valsequillo, i en bedårande skön omgivning, med de magnifika bergen i väster och en vidunderlig utsikt åt öster över Telde och havet. Vingården ligger på en högplatå, runt 600 meter över havet, omgiven av barranco San Miguel på den norra sidan och barranco San Nicolás på den södra.   Las Vegas är en liten pittoresk ort med typisk arkitektur från 1800-talet. Orten har huvudsakligen försörjt sig på jordbruk, men jordbruket är i dag under avveckling. Vindruvor odlades över hela området och varje gård har gjort sitt eget vin, och vinet har konsumerats lokalt.
Bodegan ägs av bröderna Martel, och den har varit i familjens ägo sedan deras farfar förvärvade Mogarén. Familjen kom till Gran Canaria under första hälften av 1800-talet från Frankrike.
– Förmodligen från Marseille säger Miguel. Kom hit som hantverkare. Fem generationer tillbaka.
Gården har en mer än 300-årig historia.

Bodega Mogaréns utsikt över landskapet ovanför Valsequillo. Höjd cirka 900 meter.

Landskapet är förtrollat. Mandeln blommar och i bakgrunden syns Valsequillo.

Las Vegas. Mandeln blommar.

Vinmästarna är bröderna Miguel och Segundo Martel. De har gjort vin i mer än 50 år. Under dryga 30 år drev de tillsammans en restaurang i San Mateo. Vinet som serverades på restaurangen gjordes i Las Vegas, på Mogarén. Då gjordes vinet på traditionellt hantverksvis. Druvorna trampades och druvsaften jästes i enkla fat. Hela produktionen såldes under året på restaurangen. 1983 beslöt man att investera i modernare teknik. Det var äldre brodern Segundo som sålde in idén till Miguel. Man hade sålt restaurangen och ägnade sig nu till att förbättra sitt vin.

Miguel och Segundo Martel. Vingårdsarbetet är en passion. Vinet är en gudagåva.

Årets skörd är ca 6.000 kilo druvor. Endast en liten del är vita druvor. De blå druvorna utgörs av Listán Negro, Tintilla och en försumbar andel av Negra Moll. Huvuddruvan utgörs av Listán, ca 80%. Skörden hämtas på två fält. Det ena på en höjd av ungefär 600 meter och det andra på dryga 900 meter över havet. Vinfälten är på sammanlagt 1,5 ha, vilket gör att man skördar ca 4.000 kilo per ha, vilket är ett riktvärde för DO. Det har varit varma dagar runt 8 och 9 september då skörden gjordes. Därför plockas och transporteras druvorna till bodegan antingen på  tidiga morgonen eller sena kvällen.
– Vi gör så för att druvorna inte ska fara illa under skörden. Då arbetar vi i en temperatur av 14 grader, vilket gör att druvorna inte hinner bli för varma och börja vildjäsa. Aternativet är nattplockning berättar Segundo.
– Det första vi gör vid druvornas ankomst till bodegan, är att med rent vatten tvätta alla klasarna från eventuell botrytis, en svampröta. Det är viktigt att druvorna är helt rena för att få en riktig jäsprocess fortsätter Segundo. Vattnet kommer från bergen ovanför oss. Det är samma källa som vattenfabriken Umbría använder.
Årets skörd, 2017, är även på den här gården normal vad avser volymen. Kvaliteten är mycket hög. Jämnmogna klasar fria från angrepp av insekter och mögel.

Lagring i konstant kontrollerad temperatur och fuktighet i den uthuggna berggrottan i franska träfat, barricas.

Jäsningen påbörjas omedelbart efter att de krossade druvorna tillsammans med sitt skal och sina kärnor läggs i jästankarna. Processen kallas maceration, en urlakning av tanniner och färgämnen ur skalet och fenoler ur kärnorna. Det pågår under 9 -10 dagar. Därefter separeras skal och kärnor. Jäsningen fortsätter i ytterligare cirka 4 – 5 dagar i en ny ren tank, en process som upprepas en fyra till fem gånger för att få vinet att klarna genom att man separerar avsättningarna efter jäsningen.
– Mucho trabajo instämmer båda bröderna

I januari blir det ett premiärsläpp av en Mogarén crianza, ett år på ekfat och ytterligare ett år på flaska. Årgången, la cosecha 2015, är ett bra vinår, vilket borgar för ett bra resultat. Druvorna är Listán Negro och Tintilla i proportionerna 80/20 samt med en obetydlig andel Negra Moll. Samtliga är kanariska endemiska druvor. Man har framställt endast en begränsad mängd, i ett enda amerikanskt ekfat.
– Det är bara ett experiment, säger Segundo
– Hur kommer framtiden för vingården Mogarén att se ut?
– Vi har varsina två barn. Ingen av dem kommer att ta över vinmakningen. De arbetar i sina egna yrken. Det går inte att få ihop en ekonomi på en så här liten vingård. Nu går det bara av farten. Vi har gjort vin i mer än 50 år. När vi inte orkar längre så…, förklarar bröderna.
Slutsatsen är att det här är sista chansen att kunna lära känna de små vingårdarna på Gran Canaria. En epok går ur tiden.

 

Segundos olivrecept
På Mogarén har man några egna olivträd som skördas under november. Oliverna ska plockas för hand, en och en. Oliver med felaktigheter, insektsbett, torkskador, beläggningar ska sorteras bort. Först av allt ska oliverna sköljas ordentligt i rent vatten. Sedan ligga i rent vatten i tre till fyra dagar i ett rent kärl.
Därefter hälls vattnet av. Blanda i ordning ett vatten med mycket salt och häll över oliverna. En typ av konservering. Det går att krydda upp med vitlök, lite chili, rosmarin, citronskal, timjan,… Fyll på ett litet lager av olivolja ovanpå. Skruva på ett lock och förvara mörkt och svalt i tre månader

 

 

Besök bodega Mogarén
Följ med på en organiserad vingårdssafari tillsammans med Arne (kanariska vingardar@gmail.com). Exkursion i vinfälten och vinprovning med kanariska kulinariska specialiteter och Segundos egna oliver från gården. Därefter en full middag på en kanarisk lantrestaurang.

Besökare på väg till vinfälten. Här studera mandelblommen.

Här översätts från spanska och förklaras vad som behöver göras på vinfälten.

Besök i vinkällaren.

Vinprovning pågår. Besökarna erbjuds provning av gårdens viner och smakning av kanariska ostar, gårdens oliver,och, och…

Vinprovning. Utsikt över ett bedårande landskap. ”Stolpen” i mitten är en mer än 500-årig kanarisk tall.

Text och bild Arne Beldau, arne@beldau.com

Higuera Mayor

Upplev Gran Canarias vingårdar

http://www.dagnatt.com/manadensvin/2017/17Oct.Vingard.php

Varför inte besöka en kanarisk vingård när man är på semester på ön. En vingårdssafari. En oförglömlig upplevelse med mersmak. I kontakt med den kanariska naturen och lugnet på landsbyggden.
För de allra flesta är Gran Canaria ett helt okänt vindistrikt. Ändå produceras det riktigt fina kvalitetsviner på öns vingårdar. Kanarierna har också en förkärlek för giftfri odling. Gran Canaria kan bjuda på cirka 70 vingårdar med kvalitetsmärkningen DOGC, Denominación Origen de Gran Canaria. De ligger företrädesvis på den norra delen av ön, och i ett underbart vackert landskap. Ofta har vingården också prunkande trädgårdsodlingar i anslutning till vinfälten. Gårdarna är i jämförelse med vingårdar på spanska fastlandet mycket små. I bästa fall ett par hektar och beläget i brant terräng. Det innebär samtidigt att en vinbonde måste ha ett riktigt starkt intresse för vin, god kunskap och bra hand med vinmakning och dessutom ett arbete vid sidan om för att försörja sig. Om dagarna är vingården alltså tom på folk.

­­­

Vinfälten på Higuera Mayor. I bakgrunden några av de många olivträden på gården. Bakom fälten ligger El Palmital.

Kanariska vingårdar undviker gifter
Kanariska viner plockas för hand. Vinframställningen är också ett hantverk. Autentiska terroirviner. Vinet kan alltid härledas till druvans växtplats. Hela kedjan av arbete från druva till vin kännetecknas av äktehet och kärlek.
De kanariska vinbönderna sätter en ära i att inte bespruta sina vinfält med gifter, alltså olika biocider. Det innebär att kanariska viner är ett utmärkt alternativ för den som vill undvika giftiga tillsatser i sitt vin. Ett undantag i EU:s lagstiftning, gör att det i dag finns 63 tillåtna tillsatser och processhjälpmedel vid vintillverkning, som inte behöver deklareras. Dessutom finns inga gränsvärden för pesticider i vin. Särskilt amerikanska viner har allt mer ökade koncentrationer av glyfosat, dvs Round-Up.
Titta gärna på Kalla faktas ”Gift i glaset – Kalla fakta – tv4.se”. Länken: http://www.tv4.se/kalla-fakta/artiklar/kalla-fakta-gift-i-glaset-528b6ac2c459485099000008

Vi kommer i Dag & Natt att ha en artikelserie om kanariska viner och vingårdarna samt ge tips om hur man kan besöka dessa och få njuta av både natur och vinkultur.

Vingården La Higuera Mayor
Vårt första nerslag gör vi på vingården La Higuera Mayor, beläget söder om konen till Caldera Bandama. Vingården har lite dryga tre hektar vinfält på en höjd av 400 till 450 meter över havsnivån. Lämpligt vägval till gården är från Telde via La Higuera Canaria. Från gården har man mot öster en fantastisk utblick över landskapet ner mot Telde och ut över havet. Åt motsatta hållet blickar man upp mot de höga bergen. Gårdens byggnader har en arkitektur som visar på en sydamerikansk eller mexikansk influens. För länge sedan är gårdens kor utflyttade. Djurstallet inrymmer nu i stället bodegan, där druvan pressas och senare jäses för att tappas på fat och senare fyllas på flaska. Det är vinmästaren, Luis López, som övervakar och styr processerna in i minsta detalj. Årets skörd av druvor har redan bärgats under helgen den 9 och 10 september.
Gården framtställer bara ett par röda kvalitetsviner.

Vingårdens huvudbyggnad med en grupp vinofiler på besök.

Terroir
Vinstockarna växer i ett vulkaniskt material som på spanska heter ”picón”. Det har bildats i samband med utbrott i vulkanen Bandama, genom att gashaltig lava blåsts högt upp i luften och bildat små och mycket lätta kulor, som sedan fallit ner på marken i tjocka lager. Materialet är minerlarikt, särskilt på järn och magnesium. Ovanpå picónen ligger endast ett decimetertunnt lager av vittrat vulkaniskt material. Jordmånen och jordarterna är relativt sällsynta för vinodlingar. Det går att återfinna på olika lokaler i sydamerikanska vinodlingar.  Det förhållandet tillsammans med det faktum att vinstockarna är endemiska (förekommer bara på Kanarieöarna), gör att det kanariska vinet har en unik terroir.

 

 

Den norra delen av Bandamas vulkankägla.

Det unika klimatet, en del av terroirbegreppet, gör också vinet unikt. Klimatet kännetecknas av relativt svala vintrar, som tillåter vinrankan att vila. Under säsongen brukar det komma upp emot 650 mm regn, men i år inte mer än 350 mm. Optimala dagtemperatureren under växtsäsongen ligger mellan 25 och 29 grader. Under natten gör svalkan från fallande kyligare luft från kringliggande höjder att frukten kyls av och mognadsprocessen tar paus till nästa dag. Då blir druvorna som bäst.

Vingård med anor
-Vingården har varit i familjen sedan 1940 berättar Luis. Min far köpte gården.  Familjen kom från spanska fastlandet i slutet av 1800-talet. Redan från början planterades vinfälten med kanariska druvsorter. Vin odlades förr på alla gårdar i området, men i huvudsak till husbehov.
-På den tiden odlades det mest frukt och grönsaker för avsalu på marknaden i Telde. Men med stigande vattenpriser var det strategist klokt att satsa på en gröda som är mindre törstig än grönsaker. Vin har djupa rötter och klarar sig med mindre vatten. Gården har även en stor trädgård med apelsinträd, citron, avocado och oliver. Här fanns en gång i tiden även kor, getter och höns.

Endemiska druvor och inga bekämpningsmedel
-Det är viktigt för oss att framställa ett kvalitetsvin säger Luis. Druvorna är endemiska sorter, alltså finns bara på kanerieöarna. Det är de endemiska druvorna som ger ett unikt vin med en specifik karaktär.
Det är fyra sorter som odlas på gården. Listán Negro, Negra Moll, Tintilla och Castellana Negra. De två senare ger vinet ordentligt med färg och struktur. Listán Negro är den viktigaste röda druvan på kanarieöarna. Den har en specifik karaktär med mineralitet och toner av rökighet.

-Vi använder inga insektsbekämpningsmedel eller andra biocider. Om vi ska få druvor av god kvalitet så måste vi sköta vingården och visa respekt för vinrankan, betonar Luis.

Arbetet på vingården
-Arbetet går i årscykler. Många olika arbetsmoment. Efter skörd får vinstockarna vila och man belönar vinrankan med en ordentlig bevattning. Runt årskiftet börjar beskärning av rankorna. Ogräs behandlas med harvning, vilket innebär att man fräser ner ogräset till kompost mellan raderna av rankor
-Det går i ett kör. Men det är skörden som är mest intensiv. Plockningen måste ske i rätt ögonblick för att vinet ska nå sin kvalitet. Det kräver mycket folk på gården vid det tillfället.

Skörden är det tyngsta arbetet under året på vingården. Luis López, La Higuera Mayor

Årets skörd och vinmakningen
-Det här året har inte givit någon stor skörd räknat i volym. Men kvaliteten ligger på premiumnivå. Det kommer att ge oss ett excellent vin, garanterar Luis .
När druvorna kommit till bodegan, börjar det verkligt tunga arbetet med macerationen under själva fermenteringen, alltså alkoholjäsningen. Omrörningen sker för hand med en ”träslev” och måste göras så om man ska få ett premiumvin.
-Vi gör två viner. La Higuera Mayor DOGC som har lagrats i franska ekfat under åtta månader och sedan på flaska och La Higuera Mayor Vendimia DOGC.
La Higuera Mayor DOGC, bodegans toppvin, har en intensiv granatröd färg med aromer av mogna frukter som hallon, svarta vinbär, torkade fikon och en mineralitet från den basaltiska vulkanjorden. Elegant entré i gommen med god struktur, kropp, och lämnar en angenäm eftersmak. Mycket låg residualsockerhalt. Akoholhalt 14,5%. Lagringsbart minst 10 år.

Kontroll och provtagning av processen i ståltanken utförs av vinmästaren Luis López

Passa på och besök Higuera Mayor
Antingen så följer man med på en organiserad vingårdsexkursion kombinerat med vinprovning och kanarisk mat (arne@beldau.com) eller så prövar man att bo på en vingård. Det går att hyra på vingården och att få njuta av den lantliga stillheten i en underbar fruktträdgård med fågelsång. Leta upp La Higuera Mayor, Telde på Booking.com
Läs också mer om kanariska viner på bloggen: kanariska vingårdar wordpress

 

Vingården La Higuera Mayor

Artikelserie i Dag & Natt om vingårdar på Gran Canaria

Upplev Gran Canarias vingårdar

Varför inte besöka en kanarisk vingård när man är på semester på ön. En vingårdssafari. En oförglömlig upplevelse med mersmak. I kontakt med den kanariska naturen och lugnet på landsbygden…...