Det kanariska vinet Viña La Vica erhåller guldmedalj i konkurrens med 4000 andra i den prestigefulla Civas 2017.
Civas (Concurso Internacional de Vinos AkataVino Sumilleres de España) är en tävling där bara viner med mer än 90 av 100poäng deltar. Tävlingen är inte öppen, utan endast de bästa spanska vinerna deltar. Uttagningen till tävlingen görs från Guide AkataVino 2017 av viner med mer än rankningen 90 (max = 100, analogt Parker). De plockas ut, nomineras, till tävlingen av en kommité av sommelierer. Slutligen återstår dryga 800 viner.
Bodega Plaza Perdida, del Monte Lentiscal, har lyckats med att placera sig bland de bästa vingårdarna i Spanien. Två röda viner, Viña La Vica och Desentidos har erhållit Medalla de Oro respektive Medalla Distinción Civas 2017. Därmed är Gran Canaria i de spanska vinernas finrum.
De två vinerna, Viña La Vica, med erhållna 94 poäng, och Desentidos, med 91 poäng, är framställda på druvor som växer i en svart picón på den norra foten av Crater Bandama på en höjd av knappa 300 meter.
Under hösten 2017 kommer vi att företa ett par vingårdsbesök på bodega Plaza Perdida. Följ med på bloggen när dessa utannonseras.
Consejo Regulador de Denominación de Origen (crdo), det organ som kvalitetskontrollerar vinerna och vingårdarna, uppskattar att skördeutfallet för vingårdarna på Gran Canaria kommer att hamna på 2,6 milj kilo druvor i år. Det innebär att skördeåret 2017 skulle ge en genomsnittligt normal skörd med hyggligt bra kvalitet när större delen av ön skördearbete är klart. Crdo bedömer att skördeutfallet är jämförbart med 2014. Druvorna har överlag varit rena och utan angrepp av mögel, svamp eller mjöldagg. Druvorna har också klarat sig igenom de värmeböljor som svept in över öarna under slutet av juni och i juli. Risken med värmen är bland annat att druvorna mognar för snabbt och spricker, vilket innebär stor risk att vildjäsning startar ute på fälten och förstör skörden Det har inneburit ett enklare arbete vid mottagningen av skörden. Sorteringen har underlättats genom att man haft ytterligt lite angripna druvor, vare sig från insekter, kvalster eller svamp.
Även om majoriteten av druvskörden på Gran Canaria bärgats, så återstår den på de högre lägena på ön. Det kan dröja till skiftet oktober – november. Det högsta läget på Gran Canaria ligger på ca 1.350 meter. De högsta lägena i den kanariska ögruppen hittar vi på… Den omständigheten att gårdarna ligger på så olika höjder påverkar också hur lång skördetiden är. De tidigaste skördarna startar alltid på låglandet. På Lanzarote, med vingårdslägen från 50 meter upp till 600 meter, startar skörden runt mitten av Juli och slutar vid mitten av september, alltså under 2 månader. På Tenerife, som har Europas högst belägna vingårdar (Granadilla), som ligger på en höjd av 1.700 meter över havet, har vi också världen mest utdragna skördeperiod, dryga fyra månader. Samtidigt kan Tenerife, just därför, ge oss viner med rika variationer. Felfria druvor som kan gå rakt in i pressen
Sammantaget kan vingårdarna vara nöjda med årets skörd. Förra året, 2016, blev utfallet bara 800.000 kilo, ett riktigt katastrofår, som inte bara drabbade Gran Canaria, utan hela kanariska ögruppen. Men även på Gran Canaria så kan man ha både bra och dåliga somrar. Rekordskörden 2015 gav 3,7 miljoner kilo druvor, runt 1 miljon kilo mer än i år.
Vi kan jämföra med Lanzarote. Där förväntas en skörd på mer än 1,5 miljoner kilo druvor, vilket är dubbelt upp mot 2016 år skörd på endast 700.000 kilo.
Kärnor, skal och stamdelar är det som blir kvar efter att druvsaften pressas ur
Skördearbetet på vingårdarna har börjat Nu börjar en ny vinbloggsäsong efter en relativt kylig svensk sommer.
Årets skördar ser ut att bli riktigt bra. Skörden har kommit igång lite mer än en vecka tidigare än förra året och redan indikerat att ge betydligt bättre utfall än 2016, som i alla stycken var ett katastrofår med mycket låga skördar.
Höstens mycket varma väder har dessutom tvingat fram ett tidigareläggande av skörden hos ett antal vingårdar för att förhindra att druvorna förlorar för mycket vatten. Det gäller ett antal gårdar som ligger på de lägre delarna av norra delen av ön och i San Bartolomé de Tirajana regionen. Redan den 15 augusti hade nio DOGC-vingårdar på ön tagit in skörden omfattande dryga 70 ton druvor. De röda druvorna utgör ungefär 2/3 av skörden på den norra delen av ön medan i San Bartolomé området de vita druvorna dominerar med cirka 80% av skörden.
Gårdar i de högre lägena, t.ex San Mateo och uppe i bergen, kommer att skörda senare. De högst belägna först i början på november.
Välfyllda sockermogna klasar
Skörden är det tyngsta arbetet under året på vingården. Luis López, La Higuera Mayor
Förra skördeåret, alltså hösten 2016, blev generellt ett litet katastrofår för kanariska vingårdar. Orsaken var en ovanligt kall period under vinets blomning. Det räckte för att pollinerande insekter inte skulle visa sig ”utomhus”. Befruktningen slog fel med resultat att skördarna slog fel. Generellt på Gran Canaria blev skördeuttaget bara 50%. Men det varierade från den ena vingården till den andra. Lägena bestämde utfallet. Gårdarna ligger på olika altituder och med exponering mot olika väderstreck. Den högst belägna på Gran Canaria skördar sina druvor på en höjd av runt t 1.400 meter över havet och med ett läge på den västra delen av ön. Där fick man en i stort sett normal skörd. På den här höjden är det inte heller ovanligt med snö under vintern. På den nordöstra delen av ön och på altituder mellan 300 – 800 meter drabbades gårdarna under blomnings-perioden med minskad skörd som resultat. På Lanzarote råkade Bodega Volcano illa ut. Bara 10% av normal skörd kunde skördas 2016.
Årets skördar förväntas dock bli goda. Blomningen är över sedan ett bra tag och frukterna börjar ta form.
Frosten har slagit till mot de europeiska vingårdarna. Under slutet av april har Syd och Mellaneuropa haft riktigt kallt och dåligt väder också med ordentlig frost. Rapporterna i media från vingårdar i England, Frankrike, Tyskland och även Italien vittnar om total förödelse.
Frankrike, Clermont-l´Hérault (Languedoc), i kustslättlandet alldeles vid Medelhavet, drabbades under nätterna 20 och 21 april av frost som slog ut flera vingårdar. I bara Hérault beräknas mer än 20.000 hektar drabbats, ett område som sträcker sig från kustslätten upp mot bergsområdet och Bédarieux Hérépian. Hérauts jordbruks-myndighet , la Chambre d’Agriculture de l’Hérault, beräknar att produktionsbortfallet bara i Hérault belöper sig på hundra miljoner liter. Vissa gårdar har förlorat hela skörden.
Hérault ligger på kustlåglandet vid Medelhavet
Clermont-l`Hérault ligger mitt Languedoc, nedanför bergen
När de första tecknen på frost kom, så hanteras det med att tända eldar i vinfälten. Med en gynnsam inversion så kan man rädda de känsliga årsskotten. Många vinbönder står inför en total katastrof och saknar också försäkringar mot frostskador. Flera av vinerna från området kommer att saknas i hyllorna. Många av de vinerna har sålts på export.
Frosten har inte bara slagit till vid Medelhavet, utan de flesta franska vinregionerna har fått ”en släng av sleven”, t.ex. Champagne, Bourgogne, Bordeaux, m.fl.
Årets späda revor har dödats av frosten före blomning, l`Hérault, Pascale ViktoryFör att skydda vinet från frosten tänds tusentals ”marschaller” (facklor)
Tyskland, Schwaben, Baden-Württemberg, Metzingen, Metzinger och Neuhäuser Weinberg. Frosten har också slagit till i södra Tyskland. Metzingen ligger mindre än trettio kilometer sydost om Stuttgart. Tur i oturen kan man säga, är att de olika vinsorterna hade kommit olika långt. De tidigare sorterna Lemberger och Chardonanay fick sina färska små skott frusna och avdödade. Men det finns ännu outvecklade knoppar har klarat sig som har kunnat regenerera. Resultatet blir i vilket fall ett avsevärt avbräck. Andra härdigare och senare sorter, Burgunder och Silvaner, har klarat sig. Frosten har slagit till även i andra vinområden, men här dök nattemperaturen ner till minus sju grader. Det var därför också för kallt för att lyckas med att elda i vinfälten. Det bästa hade varit att spraya vatten över fälten. När vattnet fryser till is på skotten, så avges stora mängder av värme ur vattnet, vilket räddar de känsliga skotten.
Die Weinhöfe Metzinger und Neuhäuser etwa 30 km Südost von Stuttgart
Vinfältet duschas med vatten som när det fryser avger stora mängder värmeVinfältet duschas med vatten som när det fryser avger stora mängder värme. När solen tittar fram igen dagen efter, tinar isen upp, men skotten har klarat sig
Frosten har förstört skottet och blomknopparna i toppen. Det blir inga druvor i år.
Englands vinodlingar i katastrofläge. Englands vinindustri är mätt i internationella mått inte stor. År 2015 levereras fem miljoner flaskor vin från 133 vingårdar, alla i huvudsak belägna i södra England och Wales.
Tre stränga frostnätter, natten till 26 som värst, med minus sex grader har ”bränt” bort största delen av vinstockarnas revor. Man räknar med att 75% – 80% av skörden går förlorad. Det som räddats, har räddats med eldning i vinfälten. Även fläktsystem används för att få luften att cirkulera, och därmed hindra kalluften att vila på vinfältet.
Tändning av ”marschallerna”. Leckford Estate,HampshireHundratals ”marschaller” för att skydda mot frosten. Ridgeview Wine Estate, Dichling, SussexAvsikten är att få röken, som innehåller vattenånga, att ligga kvar över vinfältet. Albury Vineyard.
Slutsatsen är att vissa viner från årgång 2017 kommer det att bli ont om. Det återstår också att se hur kvaliteten på de överlevande druvorna blir. Förhoppningarna för ett lyckat vinår på Kanarieöarna är stora. I september börjar vi anordna besök till kanariska vingårdar med möjlighet att delta i vinskörden. Till dess njut av tidigare årgångar.
Vad är det som skiljer kvalitetsviner från billiga bulkviner?
En vanlig föreställning är att bra viner kostar. Men det har visat sig att korrelationen mellan pris och kvalitet är något komplex, det vill säga att det inte är helt enkelt att tolka pris-kvalitetsförhållandet. Det som spökar till det hela är definitionen av kvalitet. Vi vet att det kan svänga ordentligt vad avser vintrender. På en marknad som har en påtaglig överproduktion (för inte allt för länge sedan brändes stora mängder italienskt vin till motorbränsle) så hittar marknadsförarna på det ena efter det andra för att locka marknaden att dricka just deras produkt. Vilka är trenderna? Minns vi Beaujolais Nouveau, ekade Chardonnay från Kalifornien, och nu roséviner eller den senaste trendvågen ”skumpa”. Billiga enkla viner med ökad sockerhalt – minskad alkoholhalt.
I allt större utsträckning finner man nu mer att restsockerhalten ökar i vinerna. Det gäller främst de enkla billiga vinerna utan specifikt ursprung eller deklaration av druvsorter. Genom att inte jäsa ut allt socker till alkohol så vinner vinet på att den ökade sockerhalten ger en upplevelse av ett vin med större fyllighet/kropp (richness, body), vilket i sin tur gör ett vin framställt på druvor av sämre kvalitet till ett upplevt bättre vin. Samtidigt utnyttjar marknadsförarna den sänkta alkoholhalten som ett nykterhetsargument. Men den ökade sötman gör å andra sidan vinerna än mer lättdruckna, vilket ”konsumerar” nykterhetsargumentet.
Det visar sig också, att många av konsumenterna är vaksamma mot halten av residualsocker. Just nu går debatten het om sambandet mellan socker och metabola sjukdomstillstånd. Därför tittar allt fler konsumenter på vinetiketten och letar efter information om sockerhalt. Grundregeln är att ett fullt utjäst vin ska innehålla 0 gram socker/liter. Det är just sockerhalten i vinet tillsammans med parametern vinkännare/vindrickare, som gör att man får ett något svårtolkat samband mellan pris och kvalitet.
Ju högre pris desto mer sprider uppfattningen av vinets kvalitet
En normal vindrickare bedömer ett vin oftast efter fyllighet, kropp och lättdruckenhet. Tänk till exempel i banorna av ”perfekt bersåvin”. Det får till följd att pris och kvalitet följs åt upp till 100 kr – 150 kr, för att i högre prisklasser så upplevs priset öka mer än kvalitén. Det är också i det här lägre prissegmentet, som vi hittar viner som ”förbättrats” med ökad sockerhalt, som ger en upplevelse av mer fyllighet. Sockret i sig påverkar också vårt belöningssystem, vilket leder till ett par extra glas.
Vinkonnässören däremot, har det visat sig, ser andra kvaliteter. Redan i prissegmentet ovanför 100 kr, så minskar förekomsten av viner med högre halter av residualsocker. Vanligen är halten av socker, när det förekommer, i närheten av noll. De här vinerna har en helt annan historia vad gäller odling, skörd och hantering. Kvalitetsviner skördas manuellt
Kvalitetsviner kostar mer därför att produktionskostnaderna är högre. De kanariska vinerna plockas alltid för hand. Vinfälten är generellt små. Sällan mer än ett par hektar. Kontrollen av druvsorterna är minutiös (till skillnad från bulkdruvorna, vilka skördas med maskin på stora fält och där allt ”åker” med till pressningen). Druvorna sorteras och kontrolleras på sorteringsbordet innan de går till pressning.
Vinskörden är ett hårt handarbete. Vinskörd på Bodega Higuera MayorInga bekämpningsmedel. Fågelfamiljerna rensar vingården från insekterDruvorna skördas på Frontón de Oro. Runt dussintalet plockare är engagerade under ett antal veckor.Druvorna plockas in i 20-kiloskorgar. Hanteras med försiktighet för att undvika för tidig jäsning.
Processen efter att musten satts till jäsning är noggrant kontrollerad. Efter färdigjäsningen tappas vinet över på ekfat, för att där kunna mogna till ett välbalanserat vin. Resultatet blir ett kvalitetsvin. På etiketten anges regionen, tex Denominación de Origen de Gran Canaria, med tydlig märkning av de druvor, som ingår i vinet, årgång (cosecha avser skördeår), och noggrann angivning av lagring på ekfat (barrica de roble).
Kvalitetsviner utan bekämpningsmedel
De kanariska vinbönderna orienterar sig mot vinodling utan bekämpningsmedel, insekticider eller fungicider. Öarnas speciella klimat underlättar en bekämpningsmedelsfri odlingsstrategi. Svampangrepp är sällsynta på grund av att det torra klimatet är ogynnsamt för svamp. Insektsangrepp är likaledes relativt sällsynta. Den här strategin kommer sannolikt att bli till ett allt starkare konkurrensmedel. Även här har vakna konsumenter börjat oroa sig för de allt mer ökande halterna av glyfosfat (RoundUp, Monsanto) i amerikanska viner. Giftet används för att trycka ner ogräset mellan raderna av vinstockar. Det sänker produktionskostnaden. Den kanariske vinbonden väljer i stället att mekaniskt harva ner ogräset och låta det bli kompost i jorden mellan raderna.
I stället för att bespruta ogräs, så harvar man ner det som kompostOgräset närmast vinstockarna klarar den omilda behandlingen. Man kan inte gå för nära stockarna utan att skada rötterna.
Ja, definitivt. Ögruppen fångar upp en gammal flerhundraårig vintradition. Utvecklas mot en producentregion som erbjuder exklusiva viner utan att använda bekämpningsmedel.
Redan under 1950-talet började turistindustrin växa. Det gav välkomna intäkter och öarnas infrastrukturer började förändras. Det innebar att allt fler fick arbete med bättre betalning än vad jordbruket kunde betala. Allt fler lämnade jordbruket och började arbeta på hotell, anläggning och byggindustri samt inom en växande offentlig förvaltning. Det var den här tiden som fiskesamhället San Agustin förvandlades till en koloni för svenskar med helt ny bebyggelse. Utvecklingen fortsatte i samma riktning även i tomatplantageområdet Playa del Inglés i slutet på 1960-talet.
Största delen av Maspalomas inkluderande Playa del Inglés bestod av tomatfält eller öken.Flygfoto över Play del Inglés. Mest odlad mark (tomater). Första byggnaderna för turistindustrin restes i slutet på 1960-talet.Utsikt över stränderna vid San Agustin mot Maspalomas (1960 talet ?)
Vad hände då med vinodlingarna? Det syns tydligt i dag att de små vingårdarna, och de är många till antalet, har sina vinbönder arbetande i turistindustrin, industri eller förvaltningar under dagarna för att kunna försörja sig. En typisk vingård har en eller högst två hektar med vinstockar och det räcker inte till en försörjning. Skötseln av vingården får göras på fritiden. Det innebär mycket arbete.
Vingårdarnas och vinindustrins uppsving
Kanariernas stora intresse för att återuppväcka sina stolta vinodlartraditioner har lett till en lång rad olika samordnade åtgärder. Man tar fram ett vinreglemente och skapar de geografiska D.O.-områdena, sammanlagt tio stycken. Samtidigt inleds vid Universidad de La Laguna på Tenerife, ett brett forskningsprojekt, som kartlägger de kanariska druvornas genetiska egenarter. Druvorna är endemiska, vilket betyder att de bara finns på Kanarieöarna och ingen annan stans i världen. De är sammanlagt tjugofem sorter med en mängd olika varianter inom sorterna. Man inser att de här förutsättningarna ger de kanariska vinerna en konkurrensfördel, nämligen att är och förblir helt unika.
Endemiska druvor
Hur kommer det sig att de kanariska druvorna är endemiska? Druvstockarna kom till öarna med de första spanjorerna redan under 1400-talet. De togs med från Europa. Senare har även druvstockar, vilka ursprungligen också kommer från Europa, tagits tillbaka från Sydamerika till öarna.
Men den händelse som gjorde att druvorna blev unika har att göra med engelska botaniker, vilka samlade in arter av vin och tog med sig sticklingar från druvor i Kalifornien. Med dessa sticklingar följde vinlusen, inom vinvärlden allmänt känd under namnet Phylloxera. De amerikanska vinstockarna, vitis labrusca, var i stort sett helt immuna mot lusens angrepp, genom att vinet hade utvecklat en kemisk försvarsmekanism mot lusens nymfer.
Det dröjde dock inte länge förrän lusen van terräng, först i England, sedan vidare på den europeiska kontinenten. De europeiska vinstockarna, vitis vinifera, var helt försvarslösa och runt 1870 var katastrofen ett faktum. Den europeiska vinindustrin slogs ut.
Det rådde total panik på vingårdarna. Här ses fruktlösa försök med svavelbehandling, en av många värdelösa insatser.Det gycklades också åt eländet. -Nå Herr Doktor? Är det mjöldagg? -Mmmh Nej. Snarare hålländska turister som pinkat i din vingård i natt.Vinlusfestival 1887 i Sant Sadurni d’Anois (replik) där vinlusen bränns (analog med sardinen på Gran Canaria?)
På grund av Kanarieöarnas, för den tiden, geografiskt och ekonomiskt avlägsna läge, så kom aldrig lusen hit. Det innebar att vinstockarna från 1400-talet förblev intakta. Det är tillsammans med klimatet på öarna och jordmånen orsaken till de unika vinerna (vinos singular). Vi ska vid senare tillfälle återkomma med en utredning av den kanariska terroiren.
Vinproduktion utan bekämpningsmedel
Under de senaste några decennierna har vinproduktionen stadigt ökat. Investeringarna har på vingårdarna riktats mot moderna utrustningar, men fortfarande handplockade druvor och en stark inriktning på odling utan bekämpningsmedel och viner med kvalitet. Hela arkipelagen är indelad i tio DO-distrikt (Denominación de Origen de …), med i stort sett lika kvalitetsregler. Generellt har vingårdarna har spontant lagt vinn vid att odla vin utan att använda bekämpningsmedel, t.ex. glyfosfater (beståndsdelen i Round Up, ett gift som ökar i halter i främst amerikanska viner).
Exportmarknaderna
Exportansträngningarna ökar. Senaste viktiga exportmarknadssatsning gjordes i mitten av mars med sju stycken vingårdar på den amerikanska marknaden. Intresset för kanariska viner ökar särskilt i vinbarerna i New York. Man återtar den marknad som man förlorade under slutet av 1600- och 1700-talen. Man spinner gärna på de historiska anknytningarna, vilket inkluderar omnämnandet i William Shakespeares verk.
Vanligen så innebär export att man investerar i marknadsundersökningar, reklamjippon tillsammans med agenter. Sedan tillkommer kostnader för logistiken, transporten över havet och runt på den amerikanska kontinenten eller i Europa.
Den effektivaste exportförsäljningen görs trots allt på öarna. Genom att man vänder sig direkt till turisterna, vilka tar hand om kostnaderna transport, så blir resultatet en bättre marginal än traditionell exportförsäljning. De senaste åren har man lyckats med att vakna för alternativet att sälja ut till kanariska restauranger och butiker. Eftersom det finns riktigt högklassiga kanariska viner, så har ett flertal restauranger specialarrangemang med kvalitetsviner från öarna.
Nästa alternativ är för turisten att boka sig för vingårdsbesök med exkursion i vin- och fruktodlingarna samt provsmakning av vinerna på gården. (Tips: Facebook; gcfriends för bokning).
Nästa gång tittar vi närmare på öarnas vinproduktion
Ja, definitivt. Ögruppen har en lång vintradition. Under 1500- och 1600talen hittade vi här den viktigaste exportören till Europa och kolonierna i Amerika. Men sedan….
Nu är kanariska viner på frammarsch igen. Gammal terräng återtas.
De första vinstockarna kom till Tenerife under andra halvan av 1400-talet. Det var också på Tenerife, som den blomstrande vinindustrin uppstod. Exporten gick till Europas furstehus, till förmögna människor, som köpte och konsumerade i stor skala. Vinexporten var framgångsrik och skapade förmögenheter. Förutom till Europa så gick exporten även till de europeiska kolonierna på den amerikanska kontinenten.
Men kanariskt vin dög inte bara till att dricka. I England dränkte man George Plantagenet, hertig av Clarence i ett fat med kanariskt vin, framställt på druvan Malvasía. Bakgrunden var följande. Vi har hamnat mitt i Rosornas krig. Inblandade är förutom George även hans bröder, Richard hertig av Gloucester samt Edward IV. Alla intrigerade mot alla och det slutar så illa att George, som växlat lojalitet åtskilliga gånger,
kommer att dränkas i ett fat med vin. Sant eller inte, men det sägs att liket inte var halshugget, vilket var den gängse metoden för adelsmännen att få sitt liv avslutat.
I slutet på 1400-talet skrev William Shakespere sitt mästerverk Henrik IV. Det knyter an till händelserna i den engelska inbördeskriget, det så kallade Rosornas krig. Bland huvudpersonerna återfinns de tre i ovanstående stycke. Men det intressanta är att kanariska viner är omskrivna i Shakespears verk.Ett citat ur Henrik den fjärde: ”but, I´faith you have drunk too much canaries, and…”.
Det kanariska vinet, ett vitt vin, med sötma, gjord på druvan Malvasía hade gott rykte och som kärt barn också många namn, som till exempel bara Malvasia, Canary, Orotava. Det sistnämnda efter exporthamnen på Tenerife.
På den amerikanska marknaden vann de kanariska vinerna framgångar. Benjamin Franklin ska ha handlat med kanariska viner med en sådan framgång, att han kunde hjälpa till med att finansiera det amerikanska frihetskriget.
I slutet av 1600-talet tar engelsmännen full kontroll över den kanariska vinhandeln. Därmed tog man även hand om vinsterna. Transporterna över haven tilläts bara gå på engelska kölar, vilket gjorde att avsaknaden av konkurrens drev upp fraktpriserna. Engelsmännen tog även ut exporttull på vinerna, vilket ytterligare drev upp priset på vinet. Det totala monopolläget kom slutligen att praktiskt taget kväva vinindustrin på Tenerife. Vinindustrin kom att vara avskuren från exportmarknaderna ända fram till slutet på 1900-talet.
Men oaktat den engelska kontrollen av kanariska handeln så lyckades ändå kanariska viner nå den amerikanska kontinenten. Det var möjligt därför att den engelska kronan var upptagen med problemet med upproriska amerikaner, som sökte självständighet i de engelska kolonierna. Benjamin Franklin ska ha handlat med kanariska viner med en sådan framgång, att det kunde hjälpa till med att finansiera det amerikanska frihetskriget. (I bilden nedan ses B Franklin sittande i vänstra raden som nummer två i samband med att Georg Washington läser upp självständighetsdeklarationen)
Under 1700 och framåt så fortsatte naturligtvis kanarierna med odlingen av vin, men för domestik konsumtion. Den kanariska ekonomin var starkt präglad av isolering, självhushållning och små omständigheter. Det senare ledde till stor utvandring till Västindien och Sydamerika. Kontakterna med Sydamerika var inget nytt, eftersom Kanarieöarna redan från början var den sista stationen för alla spanska expeditioner till Sydamerika.
Under både första och andra världskrigen så kom Kanarieöarna att hamna i blockad. Det var England, som till varje pris inte ville att öarna skulle bli tagna av Tyskland och kunna tjäna som fientliga flottbaser. Det fick även det en oönskad inverkan på den kanariska ekonomin. Efter andra världskriget så började turistindustrin att utvecklas, vilket ledde till att intresset för den agrara sektorn blev klent. Folk tjänade bättre, och framför allt enklare, sitt levebröd i den nya turistindustrin. Därmed började en avfolkning på landsbygden. Även vinodlingar kom att läggas i träda.
Det dröjde ända fram till 1990-talet innan det började hända nya saker inom vinodlingen på öarna. Men det berättar jag om i nästa avsnitt.
Låt oss titta först på vinproduktionen på öarna. Det är i huvudsak sex öar, som bedriver vinodling och producerar vin. Feuerteventura är den ö som i praktiken inte har någon vinproduktion. De andra har en betydande vinindustri och Tenerife är det största och kanske viktigaste vinområdet i ögruppen. Vinproduktionen är välreglerad. Varje geografiskt område har sin reglering, Denominación de Origen. Regleringen styr bland annat vilka druvor som får odlas, vilken densitet*) odlingen får ha, hur många kilo druvor som i snitt får skördas per vinstock, mm. Regleringen omfattar även kvalitetskontroll av färdig produkt, en kemisk och en organoleptisk **) analys av vinerna.
Totalt har Kanarieöarna tio stycken geografiska denominationsområden. Fem av dessa återfinner vi på Tenerife. Varje område har dessutom sin egen regleringsmyndighet, Consejo Regulador.
Den geografisk indelningen i vinordlingsområden är standard. Nu har man dessutom skapat Denominación Islas Canarias, vilket täcker in alla öarna. Avsikten är att underlätta exporten. De kanariska vinerna kommer därigenom att enkelt kunna bli igenkända som just kanariska viner på marknaden.
Det produceras både röda och vita viner på öarna. Vi kan därför dra slutsatsen att det finns både röda/blå druvor och vita druvor. Öns druvor är endemiska, dvs det är sorter, som bara existerar på de här öarna och inte någon annan stans på vårt klot. Det gör att vinerna är unika, vilket alla vinbönder i alla delar av världen önskar för sina viner.
De endemiska druvorna är 25 till antalet, med ännu fler varianter av var sort. Av det här görs normalt 6 miljoner liter röda viner och 4 miljoner vita som genomgår kontroll och märks med DO. Det uppskattas odlas runt ytterligare 5 miljoner liter vin utan kvalitetskontroll. Det varierar år från år beroende på hur växtsäsongen har varit. Skördeåret 2016 kom att bli ett ”katastrofår” för vinbönderna. Orsaken var väderförhållandena under blomningstiden. Växlingar mellan varmt och kallt blandat med regn gjorde att pollineringen misslyckades. Det ledde till att skördeuttaget blev lågt, på Gran Canaria i snitt 50% och på Lanzarote på flera gårdar bara 10% av normal skörd.
Mest vin produceras på Tenerife, som svarar för ca 71% av öarnas totala produktion av kvalitetskontrollerade viner. Tätt efter kommer Lanzarote, med ca 17%. Resterande 12% fördelar sig på Gran Canaria, med sina 72 DO-registrerade vingårdar, La Palma, La Gomera och El Hierro i nämnd ordning.
Nu tillbaka till frågan om vilket kanariskt vin, av alla miljoner flaskor och olika viner, som man kan rekommendera. Svaret beror ju helt och hållet på vad den som frågar vill uppleva och kan uppleva. Färg, smak, doft, pris, lätt eller tungt, till mat, som fördrink,.. Listan kan göras lång. När man, om man köpt på rekommendation, öppnar flaskan, så kan överraskningsmomentet var inne. Hustrun har bytt lås på bostaden och därefter blir upplevelsen av det vinet annat än, vad man hade föreställt sig.
Mycket enkelt; Om du trivs med vinet och känner att det inte kostade för mycket, då har du valt rätt vin. Jag rekommenderar att ni tar och njuter ett tag, tillsammans med ett glas gott, gärna kanariskt, vin medan ni tittar på John Cleeses vinskola, Wine For The Confused . Var så goda.
*) Med densitet menas hur tätt vinstockarna får stå. Det mäts i termer av hur många tusen stockar, som man får ha på en hektar. Vanligtvis är det inte mer än 5000. I praktiken hamnar densiteten betydligt lägre. I genomsnitt strax under 3000 på Tenerife. På Lanzarote är det egentligen meningslöst att tala om densitet på grund de specifika odlingslandskapet och odlingsmetoderna.
**) Egenskaper i vinet som kan registreras av våra sinnen. Gustatorisk registrering avser smak, förnimmelser i gom och på tunga. Olfaktorisk avser registrering av lukter. Visuell avser vad egenskaper vi kan se i vinet.
Det kan låta hur otroligt som helst, men Kanarieöarna har en gång i tiden varit en mycket stor och betydande exportör av vin. Vinstockarna kom med de första spanska kolonisatörerna redan på 1400-talet. Allt sedan dess har vinet vuxit på de kanariska öarna, och först på Tenerife. Där kom redan inom de första 100 åren att utvecklas en blomstrande vinindustri.
Vinexporten från Tenerife rönte stor framgång och växte fram redan under tidigt 1500-tal. Exportmarknaderna utgjordes till en början främst av England. Vinerna köptes och konsumerades av de välbesuttna, det vill säga hoven, furstehusen, rika köpmän och borgare. Även områdena som idag utgör Holland och Tyskland importerade vin från Tenerife. Under 1600-talet hade man även etablerat en betydande exporthandel till de amerikanska kolonierna.
Den främsta exporthamnen var Orotava, belägen på Tenerifes västra kust, och väl placerad i vindistriktet. Den viktigaste druvan var Malvasía, en vit druva med mycket arom och bra syra och socker för att producera ett för den tiden förstklassigt vitt vin. Vinet blev vida känt, även om bara de förmögna hade råd till det, som Malvasía, Orotava, Canary, etc. Och ”on top of that” så blev vinet även omnämnt i William Shakespeares verk Henrik VIII (”but, I´faith you have drunk too much canaries, and…”)
Med exportframgångarna, särskilt mot den amerikanska kontinenten, väckte avundsjuka. Engelsmännen, som vid tiden runt 1660 i praktiken behärskade haven, skapade vartefter ett kvävande monopol på handeln och transporterna, vilket kom att slutligen kväva den kanariska vinindustrin. Den kom därefter att ända fram till 1990 i praktiken ligga i träda.
Men så startar projekt som skapar förutsättningar för ett uppvaknande av vinindustrin. Till exempel installeras kvalitetsstämplen DOGC, Denominación Origen de Gran Canaria – ett regelverk för kontroll av kvaliteten på vingårdarnas viner. Bara på Gran Canaria finns i dag 72 vingårdar vars viner sorterar under DOGC. Sammanlagt finns det tio geografiska DO-områden på Kanariöarna, varav fem delar in Tenerife.
Sedan några år har man skapat ett ytterligare DO-område, nämligen DO Islas Canarias. Det är ett avsteg från principen att DO avser ett (1) geografiskt område, men avsikten är att underlätta för exportmarknaden att känna igen viner från Kanarieöarna. Ett vin märkt med D.O. Valle Güimar är svårare att identifiera som ett vin från Islas Canarias.
Den 14 mars for ett sällskap av vinmästare i väg på en marknadsföringsresa till New York och Manhattan. Man mötte inte bara en intresserad publik och redan mycket intresserade älskare av kanariska viner, utan även ett ordentligt snöoväder.
Med den här expeditionen har man fångat upp den gamla handeln till den amerikanska kontinenten. En av marknadsförarna, hur otroligt det än låter, är William Shakespear.
Säsongens sista vingårdsexkursion avslutas med måltid vid havet
Dalgången, med namnet Barranco de Agaete, är omgivet i väster av Tamadaba (1.444 meter överhavet) och på andra sidan av Pico de Viento ( 837 meter över havet). I dalgången råder av förklarliga skäl en ständig bris från havet, som för med sig även små mängder salt. När luftmassan pressas vidare uppåt så kommer den på de höga höjderna att leverera goda mängder med regnvatten. Just den goda tillgången på vatten i hela dalgången har varit och är förutsättningen för det omfattande jordbruket. Agaete är en av de viktigaste producentom-rådena för frukt och grönsaker.
Längst upp i dalgången ligger resterna efter ett kurortshotell med namnet Los Berrazales. Eget friskt helande vatten, en fin restaurang, men allt detta är historia sedan ca 15 år. Samma gäller för vattenfabriken, vars tomma byggnader ligger kvar bredvid och lite under hotellet.
Vingården är ett för kanarieöarna välkänt familjejordbruk, med ett antal hektar mark där man förutom att odla vin också har en stor fruktträdgård och odling av grönsaker. Apelsinodlingen omfattar mer än 1000 träd. Dessutom har man en tradition att odla kaffe av typ arábica, som skördas, och i stället för att rötas, torkas och skalas och sedan rostas på gården.
Kanariskavingårdar 